Publicerad som krönika i Land Lantbruk 5/3 2014
Idag skriver jag min sista tentamen som lantmästare, i Uppsala. Tre omvälvande år börjar gå mot sitt slut. Av flera skäl valde jag att läsa mitt tredje och sista år vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) Ultuna istället för vid Alnarp. Det största skälet var den omtalade insparksveckan, vars efterverkan hängde kvar i periferin under mina två år vid Alnarp. Jag upplevde veckan och kommande aktiviteter under det första året som pennalistiska, homofobiska och sexistiska. Det är något jag har varit öppen med hela tiden.
Mitt år vid SLU Ultuna har varit mycket givande, dels för att få perspektiv på det hela, men också för att utmana mig själv och pröva mina kunskaper på annan ort. Det är något jag rekommenderar alla lantmästarstudenter att göra. Man kan kanske tro att jag är emot allt som har med lantmästarkåren att göra efter att ha läst föregående stycke, men så är det inte. Grundidéerna bakom lantmästarkåren och dess traditioner är bra, men något hade gått fel när jag läste vid Alnarp. Att alla hjälper alla och bryr sig om varandra är en mycket bra grundtanke. Särskilt när många flyttar långt för att börja utbildningen och kanske känner sig ensamma. Den sammanhållning och gruppkänsla som skapas i klasserna är bra. Men det kan gå väldigt fel om grundtanken om varför glöms bort.
Lantmästarprogrammet är en grundbult i lantbrukssverige. Jag vet att ett stort förändringsarbete satts i rullning, särskilt gällande insparksveckan och att SLU uppmärksammat problemen som funnits inom kåren. Det är otroligt viktigt att nuvarande och kommande studenter tar vara på detta. Glöm inte bort varför ni börjat läsa på universitetet. Ärtsoppa och snaps på torsdagar kan vara riktigt roligt, så länge fler än fem studenter deltar vid föreläsningen dagen efter. Kåraktiviteterna och insparksveckan kan vara roliga, så länge de välkomnar de nya studenterna och visar att det hela handlar om omtanke snarare än ett pennalistiskt maktspel.
Det är dagens studenter som bygger upp framtidens lantmästarprogram. Se till att det blir ett varumärke som symboliseras av kunskap, tillförlitlighet och omtanke. Det är ett varumärke som jag står för idag när jag skriver min sista tentamen iförd min lantmästarkostym.
Adam Arnesson, lantmästare, tidigare lantmästarstudent
