”Det industriella jordbruket som bygger på enfaldiga odlingar av få grödor lämnar ingen plats för biologisk mångfald, och driver förlusten av arter och ekosystem.” Ekobonden Adam Arnesson svarar på LRF Ungdomens debattartikel.
Unga bönder behöver definitivt se sig om efter nya karriärer för att klara framtidens utmaningar. Att producera billiga livsmedel på bekostnad av djur, miljö, ekosystem och klimat duger inte längre.
I en debattartikel i Expressen (19/11)målas miljörörelsen upp som lantbrukets fiende. LRF Ungdomens ordförande Elisabeth Hidéns önskan verkar mest vara att allt ska vara som det är, och att EU:s jordbruksstöd ska fortsätta stödja en i grunden ohållbar livsmedelsproduktion.
Livsmedelsproduktionen är nära sammankopplad med många av de planetära gränser som vi idag överskrider eller håller på att spränga. Den står för en betydande del av vår totala klimatpåverkan. Det industriella jordbruket som bygger på enfaldiga odlingar av få grödor lämnar ingen plats för biologisk mångfald, och driver förlusten av arter och ekosystem.
Det etiska perspektivet är också viktigt att lyfta in i begreppet hållbarhet. Sättet som djur idag hålls i stort antal på betonggolv, där deras naturliga beteenden starkt begränsas och deras existens enbart berättigas av att de ska växa fort och ge billigt kött, verkar totalt främmande och inhumant för allt fler människor. Den ökande efterfrågan på växtbaserad mat styr vilken typ av livsmedel framtidens lantbrukare behöver producera.
Sammantaget är det givet att livsmedelsproduktionen måste förändras i grunden, med stöd och hjälp från EU, politik och konsumenter. Det är just därför vi bör nyttja EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) för att åstadkomma denna förändring. Om en större andel av våra gemensamma resurser riktades till en hållbar, ekologisk och regenerativ livsmedelsproduktion skulle omställningen kunna gå smidigt. Unga lantbrukare skulle inte behöva göra ett stort karriärhopp, utan istället få mer betalt för att ta bättre hand om jorden, lagra in mer kol i jorden från atmosfären, skapa mer mångfald, ge djuren mer frihet. De tomma grisfabrikerna skulle kanske kunna användas till något annat?
Rädslan för att unga lantbrukare ska behöva se sig om efter nya karriärer är helt berättigad, men inget att vara rädd för, bara att omfamna som en möjlighet. Jag ser framför mig en ny generation kolinlagrare, producenter av biologisk mångfald, vårdare av naturbetesmarker, planetskötare, och självklart producenter av hälsosam mat som odlats och fötts upp på jordens premisser. Kanske når vi dit, med hjälp av miljörörelsen.
Adam Arnesson, ekobonde och planetskötare
Publicerat hos Supermiljöbloggen
