Vi ska inte låta oss luras av Mandelmanns paradis, skriver Gunilla Brodrej i Expressen (21/2). Gulliga lamm, matglädje, kärlek till jorden, djuren och trädgården. Människor som lever ett gott liv och sprider glädje i ett TV-program på bästa sändningstid. Tänka sig. Kan man föreställa sig ett tydligare exempel på vår tids systemkollaps. Allt är naturligtvis en idyll som målas upp för att dölja att ett liv i samklang med naturen inte är något annat än en ouppnåelig utopi.
Vi ska alltså inte låta oss luras av människor som brukar sin jord med ansvar, som bryr sig om att djuren ska ha det bra. Gunilla Brodrej verkar mena att alla inte kan bli som paret Mandelmann, oklart vem som har påstått det. Men det skulle naturligtvis kännas tomt att smaska på sin rawfoodboll i Stockholm utan sällskapet av alla medelålders par med klimatångest som flyttat till landet för att bli planetskötare. Så kan vi inte ha det.
Alla behöver inte leva i en självförsörjande idyll, nej, men i flera avseenden är det faktiskt alldeles nödvändigt att fler blir som Mandelmanns. Den industriella djurproduktionen som är standard idag, där djur behandlas som kött från dagen då de föds, är ett tydligt exempel. Men det finns alternativ, och människor som visar att det faktiskt går att göra på andra sätt. Kanske kan fler bönder bli som Mandelmanns, om människor också slutar att äta det kött som är en del av industrin? Om fler människor bara åt kött en gång i veckan, från gårdar som Mandelmanns, skulle det faktiskt kunna gå, dessutom med stora fördelar för klimatet.
Brodrej har rätt i att vi inte ska låta oss luras i ett fall. Mandelmanns gård är fullständigt unik
Brodrej har rätt i att vi inte ska låta oss luras i ett fall. Mandelmanns gård är fullständigt unik, och tillsammans med en handfull likvärdiga svenska gårdar utgör den här typen av djurhållning och odling en bråkdel av all livsmedelsproduktion. När vi ser en bild på en glad gris med jord på trynet, ska vi därför påminna oss om att endast 1 procent av alla Sveriges grisar lever på KRAV-gårdar, och därmed har just jord på trynet. Resten lever sina liv på betong. När vi ser en gullig gul kyckling i ett par händer formade som ett hjärta, ska vi minnas att de måste slaktas inom 40 dagar eftersom deras framavlade kroppar inte klarar av att leva längre. Här kan idyllen bli en fara.
Alla har ett val vid varje måltid, och alla djur har det inte så bra som hos kärleksfulla Mandelmanns. Men vill du att det ska vara så? Stöd din lokala Mandelmann, de finns utspridda över hela landet (med andra efternamn), och njut av att göra skillnad. Köp direkt av bonden och var säker på ursprunget.
Så, vad ska stadsborna med klimatångest upp till halsen göra? Ge upp? Genomskåda alla idyller, inte låta sig luras? Den enda sak som är säker är att vi måste fortsätta att odla vår trädgård, försöka rädda den här planeten innan den kollapsar. Jag vill därför bjuda hem dig, Gunilla Brodrej, till min ekologiska idyll. Låt oss bestämma en dag när solen står som allra högst över bönfältet med de blå Kilsbergen som fond. Alla behöver vi vaggas in i en trygg utopi då och då, och uppleva hur fantastiskt det är att så ett frö och skörda rikedom. Sedan slaktar vi lammet.
Adam Arnesson
Ekobonde och planetskötare
