På ledarplats i Expressen avfyrar Karin Pihl en salva mot vad hon kallar märkeshysterin hos ekologiska och rättvisemärkta livsmedel, men som mest handlar om hur galna antroposoferna i Järna är.
Misstaget Karin Pihl gör är att i ett svep bunta samman begrepp som ekologiskt, rättvisemärkt, biodynamisk odling och antroposofi till märkeshysteri, som tilltalar den ängslige hipstern med moralpanik. Karin Pihl verkar mena att de människor som försöker göra medvetna val för miljö, hälsa, djur och planeten i själva verket är lurade. Visst är det viktigt att behålla ett kritiskt synsätt mot märkningar eller företag med tvivelaktigt ägande, att inte lita blint på vad som upplevs som en sanning bland många. För att bibehålla samtalet och det kritiska förhållningssättet måste man dock själv försöka hålla koll på begreppsskillnaderna.
En ekologisk certifiering för en matvara har inget att göra med varken biodynamisk odling, antroposofi eller Fairtrade. I grund och botten handlar den ekologiska certifieringen om avsaknad av bekämpningsmedel och konstgödning i odlingen, samt att djur ska få utlopp för naturliga beteenden och behandlas respektfullt.
Saltå Kvarn ägs av Vidarstiftelsen, som även äger Vidarklinken som Pihl hänvisar till. Vidarstiftelsen jobbar för att stödja antroposofisk verksamhet, rätt så långt. Det betyder inte att allt och alla som arbetar inom och med aktiebolaget Saltå Kvarn drivs av antroposofiska värderingar. Ingen tvingar dig alltså att hata vaccin eller åka till Järna och bära växtfärgat ylle om du skulle köpa lite moraljuice. Saltå Kvarn premierar produkter som är biodynamiskt producerade (förknippat med antroposofi och en hel del mycket märkliga ting), men köper också upp stora mängder råvaror som enbart är ekologiska eller KRAV-certifierade, inom och utanför Sverige. Företagets vision är att rädda Östersjön, och man premierar de lantbrukare som utför åtgärder som minskar övergödningen, samt utvecklar lantbruket i en mer hållbar riktning. Ska man bojkotta Saltå Kvarns produkter för att det bland företagets ägare finns antroposofiska värderingar? Det får var och en tänka på. Man bör åtminstone undvika att kategoriskt dela in människor i grupper där människovärdet är olika i den offentliga debatten, där det är okej att bedriva hetsjakt på en viss grupp.
För att beröra den fråga som Karin Pihl säger sig vilja diskutera, märkeshysterin, kan man fråga sig vilka alternativen är till de olika märkningarna. Den som inte vill ha mat som besprutats köper ekologiskt. Den som vill ha kaffe som odlats av människor med drägliga arbetstider och vettig lön köper kanske Fairtrade. De olika certifieringar som idag finns är ett sätt att säkra de mervärden som en viss konsument efterfrågar. Efterlevnad och kontroll är oerhört viktigt. Certifieringarnas långsiktiga effekter för vissa småbönder är inte odelat positiv och ingen certifiering är vattentät, trots de kontrollapparater som syftar till att undvika fusk och utnyttjande. Hur ska man då rädda världen? Det där med hållbarhet kommer aldrig bli enkelt, men en sak är klar: antingen kan man ge upp och fortsätta köpa kött från en plågad gris, eller så gör man vad man kan genom att använda sin konsumentmakt.
Adam Arnesson
Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-08-06
