Många frågar mig hur det känns att äta de djur som jag brytt mig så mycket om. Faktum är att det förmodligen är den fråga jag ägnar mest tid åt att fundera över. För mig är det vad hela innebörden av att vara bonde bottnar i.
Man behöver inte läsa särskilt många av mina texter för att förstå att mina djurs välmående är absolut högsta prioritet. Det är liksom grunden i allt och utan det skulle det inte vara särskilt kul att vara bonde. Det är alltid jobbigt att släppa iväg ett lamm till slakteriet. Jag skulle kunna blunda och se djuren som kött redan från dagen de föds, det skulle kanske göra slakten lättare – men då skulle inte den ekobonde jag är idag finnas kvar.
Jag har resonerat mig fram till att jag tycker att det är okej att äta kött, med vissa villkor. Till exempel att djuret har betat utomhus, ätit gräs och på så vis bidragit till att hålla marker öppna, skapat biologisk mångfald. Utan fåren på min gård skulle markerna förmodligen växa igen. Det skulle inte finnas blommor och örter, inte lika många fjärilar och småfåglar. Ur den synvinkeln blir köttet nästan en biprodukt från skapandet av ekosystemtjänster.
Med det sagt är fåren och lammen fortfarande individer, som jag älskar, bryr mig om och respekterar högt. Enklast kan det nog beskrivas som en romantisk vurm för kretslopp och det som anses vara naturligt, i en kontext där människor och får har lika viktiga, om än olika, uppgifter. Skulle man inte äta köttet från mina lamm skulle de inte ha funnits, de skulle inte ha upplevt det de upplevt, känt glädjen spritta i benen när alla rusar fram över fälten.
Ibland försöker jag tänka mig in i hur det skulle kännas att jobba i en modern grisproduktion. När jag utgår från mig själv tänker jag att man på ett sätt måste se djuren som kött redan från dag 1. Ska man varje dag klappa och bry sig om djur som går på betong innanför fyra väggar, och inte får en chans till utlopp för naturliga beteenden, tror jag att förmågan att känna empati för djuren måste tryckas ned. I alla fall skulle den göra det för mig. Ser man djur som kött redan från början blir det plötsligt väldigt mycket enklare att rationalisera, att låsa fast suggan med metallgrind för att hon inte ska lägga sig på kultingarna. Sätta ett plåster på något som borde amputeras.
För mig är det väldigt viktigt att ägna mycket tid till att tänka på de här frågorna. Jag vill på ett moraliskt och respektfullt sätt kunna förklara för mig själv varför man föder upp djur för att äta dem. Om jag inte skulle kunna förklara det skulle jag inte kunna ha känslor för djuren, och utan det skulle det vara svårt att kunna klappa eller bry sig om dem som individer. Utan det skulle jag vara en djurproducent. Jag ser mig mycket hellre som en producent av ekosystemtjänster.
Men frågan kvarstår fortfarande, hur dödar och äter man ett djur man älskar? Svaret kretsat kring tre saker: ärlighet, respekt och kärlek. Jag hoppas att jag aldrig får ett helt klart svar på frågan. Det är nämligen den tydligaste garantin för att jag bryr mig om djuren, att jag inte har trubbats av.
Adam Arnesson
